Linnea Vikström                                                                    

Hej, det är jag som är Linnea. Jag är tretton år och bor med min mamma och syster varannan vecka, och min pappa, Maria, Ann-Sofie och Jonathan varannan vecka. Vi bor alltså i Sävast. Det är hos mamma vi har alla kaniner. Jag har 4 egna kaniner, Omega, Minus, Kotten och Mille. På fritiden är jag väldigt mycket med kompisarna, håller på med djuren också tränar jag friidrott, men just nu har jag ett uppehåll från det. Jag har även en sjukdom, som upptäcktes i somras, nämligen SLE som är en reumatisk (stavning?) sjukdom. Det var lite om mej.

Cecilia om SLE:

Jag ska berätta om sjukdomen SLE, systemisk lupus erythematosus, och om min syster som har haft besvär av den sjukdomen sedan år 2004.
SLE är en inflammationssjukdom som innebär att immunförsvaret angriper den egna kroppen.Det är en kronisk sjukdom som hör till de reumatiska sjukdomarna.Besvären kommer och går i perioder, ibland är man sjuk och ibland har man inga besvär alls. Oftast är det lederna, huden, blodet och njurarna som blir inflammerade, men även nervsystemet, lungorna och hjärtat kan påverkas.

SLE går inte att bota, och i vissa fall tar det väldigt lång tid innan diagnosen kan ställas. Min syster Linnéa blev helt plötsligt väldigt sjuk i början av sommaren 2004.Hon fick mycket hög feber, hallucinerade, orkade ingenting, klarade inte av solljuset och eftersom hon varken klarade av att äta eller dricka så gick hon ner extremt mycket i vikt och blev mycket uttorkad. När hon vägde som minst vägde hon bara 13 kilo (hon var då 9 år).

När hon fick åka in till Sjukhuset lades hon in på intensivvårdsavdelningen direkt. Hon fick dropp, en påse som egentligen ska ta flera timmar att tömmas tog slut på bara en timme. Läkarna tog några prover och beslutade att isolera Linnéa tills de kommit fram till vad hon hade. Linnéa testades för alla möjliga olika sjukdomar, och tog alla olika sorters prover, några av de flera gånger om, men de kom ändå inte fram till någonting. Till en början trodde läkarna att det var någon dittills okänd sjukdom. Det togs dit specialister från flera olika delar av landet, men ingen kunde ställa någon diagnos. Efter nästan 2 veckor på sjukhuset fick Linnéa diagnosen Hjärnhinneinflammation och Hjärninflammation. Dock sa läkarna att de inte var riktigt säkra, men det var det närmaste de kunde komma. Linnéa fick åka hem efter ca 3 veckors sjukhusvistelse, och fick komma tillbaka för provtagningar ett antal gånger den sommaren, och provtagningarna fortsatte regelbundet i nästan två år. Linnéa minns nästan ingenting av den här perioden på sjukhuset.

 Linnéa var helt symptomfri fram till sommaren 2007. Då hände samma saker igen, hon blev trött, hade huvudvärk, mådde illa, klarade inte av solljus, hade hög feber osv. Ingen tänkte från början på att det var samma sak igen, utan att det bara var en vanlig lite kraftigare förkylning. Efter någon vecka så sa Linnéa själv att hon ville fara in till sjukhuset, för att få behandling som tre år tidigare.Läkarna tog en massa prover igen. Nu behövde Linnéa bara vara på sjukhuset en vecka innan läkarna äntligen kom på vad som var felet. Linnéa hade SLE.

 Nu har Linnéa fått mediciner som håller illamåendet och huvudvärken borta, som gör henne lite mindre känslig för solen och som håller den mesta ledvärken borta. Under vinterhalvåret mår Linnéa jättebra, men under somrarna blir hon slöare, vilket har med sjukdomen att göra.